Kära regering!
Hej kära regering!
Jag är en mamma åt tre helt underbara barn som har tre helt underbara personligheter. Jag har en fast tjänst sedan snart 6 år tillbaka som innebär att jag jobbar 40 timmar i veckan 7- 15.30 måndag till fredag och även helg när tiden finns. Idagens samhälle krävs det att man jobbar heltid och helst lite till för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt och kunna erbjuda barnen de som de kräver och även vill ha. Fritiden vi har som en familj är mycket liten och tusen saker som måste göras och saker man vill göra för att må bra. Jag har satt mina barn till världen av kärlek, för att jag vill ha mina barn, umgås med dem, utvecklas med dem, bråka med dem, lära dem rätt och fel, skratta, gråta ja allt som ett föräldrarskap går ut på. Jag vill kunna erbjuda dem en bra kontakt och relation med sina föräldrar, syskon, vänner och släkten, ge dem hela mitt liv. Tyvärr blev en separation nödvändig i vårat liv och barnen bor nu halva tiden hos mig, något som i dag är mer vanligt än ovanligt. Samhället förändras och idag lever man inte ”ihop för barnens skull” man härdar inte ut i ett dåligt förhållande, där kärleken mellan föräldrarna inte finns, förhållandet inte fungerar, man har olika meningar om vart man vill i livet, en otrohets affär har skett, jobbet har förändrats, ja orsakerna till en separation är många, men något vi lärt oss med tiden är att barnen mår inte bra i dåliga relationer mellan föräldrar och mår många gånger mycket bättre med två lyckliga föräldrar på skilda håll än bli utsatta för ett dåligt förhållande. Tiderna ändras som sagt och när man kommer i detta skedet, när en flytt är ett faktum ska väl samhället vi lever i försöka anpassas efter familjens behov? Som t ex dagis som är skapat för att man ”måste” jobba, där vi lämnar våra barn för att kunna sätta mat på bordet, ge dem tak över huvudet, erbjuda dem en stabil vardag, kärlek och kläder ja allt du behöver. Men idag fungerar inte de så utan tack vare kommuner, lagar, politiker så har man som förälder ingen laglig rätt att få ha två dagis om man bor i olika kommuner. Ett dagis får du i den kommun där barnet är skrivet det innebär att du som förälder tvingas pendla eller leva utan dina barn en mycket stor tid. De tvingar barn att leva utan sin mamma eller pappa eller utsätta familjemedlemmar för onödig fara på vägarna. Jag som mamma tvingas utsätta mina barn för resor på 12 mil om dagen, jag vet faktiskt inte vad som är värst leva utan dem eller utsätta dem för detta? Det är ju inte säkert det är jag som orsakar en olycka, det finns ju andra förare och djur som kan orsaka en olycka? Men leva utan mina barn är en omöjlig tanke, men vad gör jag om jag förlorar något eller alla i en olycka? Ska jag som förälder behöva leva utan mina barn eller ska jag fortsätta pendla? För att en kommun nekar två dagis pga en pengar fråga? Eller med ett argument att de ser till "barnens bästa" är de verkligen barnens bästa att de tvingas leva utan sin familj? Är dagis personalen viktigare än föräldrarna? Är det inte jag som förälder som borde veta och se vad som är bäst för mina barn? Är de nu jag ska bli den föräldern som bara tänker på mig själv, den föräldern som väljer att blunda när jag ser hur illa ni gör mina barn? Ska jag slå bort deras ord, och kalla dem löjliga? Ni tvingar mig snart till att ta ett beslut om att de inte ska bo hos mig mer än varannan helg? Ni tvingar mig till att utesluta mig som Mor till ett liv utan mina barn! Tvingar mina barn att leva utan sin mamma! Jag hoppas inte ni politiker, kommuner eller ni som bestämmer detta har egna barn, Där ni väljer bort erat egna kött och blod! Jag är själv uppvuxen där mina föräldrar skilde sig när jag va liten, kontakten med min pappa är idag inte den bästa, vi har en väldigt liten kontakt och jag tror starkt att våran kontakt hade kunnat vara mycket bättre om jag som barn hade fått ha en regelbunden kontakt med honom mer än varannan helg? Men vad vet jag och vad har vi föräldrar att säga till om egentligen? Jag har inte skaffat mina barn för att dagispersonalen ska ha mer kontakt med mina barn än jag själv? Ni gör mina barn så illa och andras barn som sitter i samma stuation som jag och illa tycker jag att det är!
/ Carolina
